onsdag 4 april 2012

Felicia försvann

När jag nu har upptäckt hur enkelt det är att låna böcker från biblioteket i Sverige, så blir det en hel del svenskt läst, och den senaste i den raden är Felicia Feldts "Felicia försvann".

En bok som ska vara en sjävbiografi, skriven av ett av Anna Wahlgrens nio barn. Anna Wahlgren som 1983 gav ut "Barnaboken", boken som kom att bli varje förälders handbok i barnuppfostran. Efter att ha läst ut "Felicia försvann", så är bara tanken på att hennes mamma skulle ha försökt lära upp en hel nations föräldrar hur man ska uppfostra sina barn, snudd på absurd.

Om bara en liten del av det som beskrivs i boken är sant, så borde Anna Wahlgrens trovärdighet sjunka någonstans i höjd med fotknölarna. Här beskrivs en auktoritär hemmiljö med mycket alkohol och såväl fysiska som psykiska övergrepp. En familj som flyttar omkring oerhört mycket så att ingen hinner rota sig någonstans. Här beskrivs även hur barnen fick order om att visa upp sig för reportrar och spela "den lyckliga familjen", som de inte var.

Boken är skriven på ett lite rörigt sätt, där nutid blandas med dåtid och ibland kan det vara lite svårt att hänga med. Kapitlen är korta och slutar ofta lite "hängande i luften". Det känns som om hela boken är en slags hämndaution, där det ska framgå att det inte finns någon som helst möjlighet till försoning mellan mor och dotter.

Att det inte är en självbiografi rakt igenom är slutet ett bevis för, eftersom det inte stämmer med verkligheten, och som sagt, det skulle kännas bra att få veta att resten inte heller är helt med sanningen överensstämmande...

(Om någon inte läste det inlägget och är nyfiken på hur man gör när man lånar e-böcker från biblioteket så finns det här )

12 kommentarer:

  1. Jag har också precis "lyssnat" på den. Vilken hårresande uppväxt. Någon sade igår att deras flyttar nog berodde på att socialen var dem i hasorna....
    Anna "supermorsan" Wahlgren har gjort sitt i uppfostringsbranchen.
    Halvfull och med olika män dagarna i ända, tror att det var ännu värre än i boken.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har också en känsla att socialen kan ha varit en bidragande orsak till flyttandet, prata om "supermorsa" - i dubbel bemärkelse...

      Radera
  2. Jag beundrar dig att du "orkar "läsa Wahlgrens"... Jag tror att jag bara skulel bli än mer upprörd över att ha läst boken. Jag undrar varför människorna får så mycket uppmärksamhet, förtjänar de det? Eller bör jag kanske läsa boken?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, smaksak...jag ångrar inte på något vis att jag läste den, men visst lämnar den en besk eftersmak.

      Radera
  3. Har hört mycket om boken men inte tagit mig för...kanske ska göra det nån dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör du det när du hinner, den lär ju finnas kvar ett tag!

      Radera
  4. Ännu en bok jag skulle vilja läsa! Jag var ägare till "Barnaboken" långt innan jag själv skaffat barn eller ens en man! Var så imponerad över allt skrivande om boken att jag tänkte att den där boken måste jag ju ha den dag det är dags...!!! Läste den och tyckte den var väldigt bra, med undantag för några avsnitt. Sedan när jag fick barn själv blev jag bara irriterad på boken, det som stod höll inte, en del kanske, men mycket lite. Kan inte gå in på detaljer här eftersom jag inte kommer ihåg, men slutade titta i boken ganska snabbt sedan jag själv blev mamma.
    Det förvånar mig egentligen inte att dottern skrivit den här boken.
    Måste ju säga att det var ett smart affärsdrag att ge ut Barnaboken av Anna Wahlgren - hon måste ha tjänat massor...!
    ☼☼☼

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tillhör faktiskt den skaran som aldrig köpte boken, trots att mina barn är födda på 80-talet och hon var ju väldigt i ropet då. Det kändes som det där "barnuppfostransidealet" inte skulle ha fungerat hos mig ändå, så jag bestämde mig för att inte orka med henne! Nu känns det ju ännu mer som ett jubelskämt, att det här var den människa en hel nation dyrkade som supermorsa och som klarade av sin barnaskara på nio så galant... Men visst var det ett smart drag, ekonomiskt sett...

      Radera
  5. Nu har jag ingen kommentar till inlägget. Jag såg från din kommentar hos mig att ditt namn var länkat till din blogg. Men oj, Singapore, det var grejer! Du är också bosatt i Karlstad, vilket sammanträffande. Det ska bli kul att läsa din blogg.
    Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, ibland är värden liten! Det samma, det ska bli kul att följa med dig också!

      Radera
  6. Jag har inte orkat läsa boken, men däremot sett Felicia I Efter tio med Malou, där hon berättat mycket. Fasansfullt. När det gäller sanningshalten tycker jag egentligen inte att den är så intressant, utan detta är hennes upplevelse och den objektiva sanningen går nästan aldrig att nå ändå.

    Det pratar vi ofta om här hemma, för min vindsurfande man tycker att vind på 20 m/sekund och grådask är fint väder, medan jag säger att fint väder är sol och vindstilla!

    Jag har aldrig tagit till mig Anna Whalgrens Barnaboken, för jag var nybliven tonåring när den kom och då stod det i tidningsreportage att hennes barn minsann inte behövde några kompisar på fritiden, för de skulle passa sina syskon och hjälpa till hemma istället. Det tyckte jag lät eländigt i en tid då kompisar betydde ALLT!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, det som är en sanning för en perso, behöver faktiskt inte vara sant för en annan.

      Radera